.

Trött som fan. Antar att det fortfarande är lite en effekt av att jag har börjat att slappna av och faktiskt inser hur jag egentligen mår. Det är också ännu lättare att just slappna av när familjen är samlad igen och fokusen kan läggas mer på att bara vara än på att hålla mig någorlunda över ytan. Det där kanske blev lite flummigt men jag vet vad jag menar med det i alla fall.

Packandet har börjat nu. Det är inte innan man har börjat med det som man inser hur jävla mycket jobb det är med en flytt. Fy fan säger jag. Jag är inte avundsjuk på mig själv av den anledningen i alla fall. Men det skall hur som helst bli galet gött att komma iväg och påbörja livet igen. Att varje vecka mest bara gå och längta efter helgen gör tillvaron relativt outhärdlig. Men nu är det snart slut på det, och sommaren är på väg, så varför sitta och klaga egentligen?

Hojen står ju dessutom och väntar på mig nybesiktad och klar, så det är väl bara till att ta en sväng på den om det nu verkligen inte skulle finnas något annat att göra.